Tillbaka

Något nervös åkte jag helt sonika ner till Dusseldorf för att tävla i samma tema som i Sverige, ”Souk chic”. Jag var helt allena och kände mig ganska så liten när jag flög ner. Efter att ha varit nere förra året och sett hur otroligt duktiga alla var där nere, så hade jag inga som helst förväntningar på årets tävling. Det är ju trots allt de bästa från varje land som är där och tävlar.

Väl nerkommen till Dusseldorf gjorde jag mig hemmastadd på hotellet och började plocka iordning och förbereda allting inför lördagens tävling. Det var lite pirrigt eftersom man blev tilldelad en modell via lottning på plats. Man har alltså inte sett modellerna innan och får inte välja kläder eller hår själv.

Tidigt på lördagen steg jag upp och gjorde mig iordning och susade iväg till den gigantiska mässan. Jag var bland de första på plats och kände mig lite pirrig. Vi fick vänta tills alla samlats för att sedan i enad trupp marchera fram genom mässan. Klockan 11.30 fick vi våra modeller lottade till oss. Jag lyckades förstås få den enda modellen med dålig hy! Dessutom fick jag veta att man inte fick använda lösfransar, som var mitt paradnummer att göra på den korta tiden, och min modell hade obefintliga fransar själv. Så det började inte så bra.  

Vi hade sedan drygt 2 timmar på oss för prov make up och att plocka bryn mm. Sedan lunch. Jag tränade på att lägga den make up jag planerat, men fick modifiera den något med tanke på förutsättningarna. Det gick väldigt dåligt att träna, och jag kände mig illa till mods. Men efter ett telefonsamtal och ett litet peptalk med min make och min bästa väninna kändes det något bättre. Vi åt en utdragen lunch och sedan började de tävlande och modellerna samlas bakom den stora scenen.

När väl klockan slog 16.30 fick vi ta plats på scen och plocka upp våra saker. Sen tickade klockan igång och nervositeten var på topp. Scenen var jättestor och det var ett par hundra människor i publiken, därav diverse mediafolk. Scenljuset var väl ca 800 grader varmt och modellerna blev genast knallröda i ansiktet och började svettas. Svårt att lägga en snygg bas då, som dessutom måste vara så täckande! Basen misslyckades totalt och jag började bli mer och mer svettig och skakig själv. Tiden tickade på… Brynen och ögonen gick riktigt bra och sedan kom rougen och blaff, blaff två stora flammiga fläckar pga basen och värmen. Katastrof! Jag hade inte tid att göra något åt det utan fick snabba mig på att hinna med munnen, som å andra sidan blev perfekt.

När klockan stannade på 30 min var jag precis klar. Bra bryn, perfekta ögon och mun. Katastrofal bas och rouge. Ok tänkte jag. Det få bära eller brista. De tävlande fick kliva av scenen och sedan var det dags för diverse dansuppvisningar, hårvisningar mm medan domarna skrev och skrev. Nervöst som tusan att bara stå och vänta. Väl 1 timme senare var det dags för att äntligen få veta resultaten och prisutdelningen.

Jag räknade ju förstås inte med någonting eftersom jag så hur otroligt duktiga alla andra var. De börjar med att ropa upp alla som inte placerat sig på scenen för att få pokaler och diplom och fina priser. De sparar endast de 3 placerade till sist. De började ropa upp de tävlande i bokstavsordning och hoppade raskt förbi c. Ok tänkte jag, de går förstås på efternamnen. L försvann förbi och jag blev konfunderad. Sen runt R kom plötsligt nån på K in igen, så jag tänkte att de kan väl inte stava så bra helt enkelt, och forsatte väntan på att bli uppropad på scenen som ickeplacerad. Tillslut blev vi färre och färre kvar nedanför scenen och tillsist var det bara 3 pokaler kvar!

Jag såg mig omkring och upptäckte till min förvåning att det bara var jag, Norge och Ungern kvar. Jag tänkte lite för mig själv att de kanske har glömt bort mig. De annonserade utdraget ut 3:e platsen och den gick till Norge!  Ok, såvida de inte glömt mig så, Wow, 1:a eller 2:a!Vajert. Sen annonserade de ut mig som 2:a i EM 2001! Vilken glädje, synd att jag inte hade någon med mig i Tyskland för att dela min glädje och fira med mig. 

Så ungern blev alltså vinnare i Em 2001. Men endast med 4 poäng, som var det som skilde mig och henne. Vinnaren slutade på 336 poäng och jag hade 332 poäng. Vi utklassade tillsammans resten av deltagarna poängmässigt. Trean hade 301 poäng! Jag vann alltså över trean med 31 poäng! Inte illa.

Så nu är jag förstås jätte sugen på att åka ner och försöka ta hem titeln nästa år. Men jag har ju först och främst ett SM till att försöka komma nån vart i, så vi får väl se nästa år. Följ med på den spännande fortsättningen då.

Väl bemött i vår!

Cecilia Lidén